Lillis och jag mot världen!
Det märks väldigt tydligt i våran relation när det är bra. Vi båda har väldigt roligt. Vi känner total tillfredställelse gentemot varandra. Ibland kan han förstås bli lite sur, jag också för den delen, men det brukar gå över. Rinna ut i sanden, så att säga. Vi dealar med situationen, vi vill inte att det ska gå ut över oss! De lilla bråken som förekommer gör oss snarare starkare. Starkare som par.
Jag kom och tänka på en härlig grej som hände i veckan. Lillis är ju som ni kanske vet lite glömsk av sig, och ibland kan han glömma det mesta, till och med sig själv! En dag glömde han sina nycklar och telefon på bordet och gick raka vägen därifrån. Jag tog kvickt tag i hans nycklar och telefon, när han inte såg. Och låtsades som ingenting. Tillslut kom han på sig själv, att han just hade glömt sina saker! Han utbrister "ondskans furste också, jag har glömt nycklarna och telefonen! De måste va på skrivbordet!". Han rusar hastigt iväg, och när jag ser att han nästan springer, skriker jag till "Lillis jag har dom här. Här i min hand!" Lillis återvänder, med en gladlynt blick och utbrister "Vilken tur att jag har dig, vad skulle jag göra utan dig?" Jag svarar "det är ingen fara Lillis, jag håller koll. Du kan alltid lita på mig". I denna stund utstrålar Lillis lycka, och han är upprymd av glädje. Han ger mig en sådan där stor echaufferad kram, som bara Lillis kan göra. Vi står och kramas. Jag drar mina fingrar genom hans hår och han drar sina över min rygg. Vi njuter av värmen, och livet vi har tillsammans!
Vi utgör ett mycket bra par, Lillis och jag!
Vilka dårar ni är! Längesen man tog ett glas med er... Snart är jag hemma och då ska vi dricka ikapp!
det där var det mest sinnessjuka jag hört, men också charmen med sliders! helt fucking insane!
