Sliders Blogg

Lillis och jag lever i symbios med varandra. Allt vi gör påverkar endera part. Vi är liksom som ett par, eller rättare sagt särbo med varandra. Den här veckan har han varit lite arg, vet inte riktigt vad det är som förbryllar hans tillvaro men det märks väldigt väl när Lillis är arg. Han bryr sig inte. Han lever i sin egen lilla värld! Jag brukar fråga honom - är du arg lillis? Då säger han med tillgjord mörk röst  "Nej, det är jag inte, sluta tjata!" Jag blir ledsen. Han blir ledsen. Vi liksom känner att en dålig stämning börjar vaka över oss! När jag då sitter och funderar över oss båda och våran relation, kommer jag undefund med att Lillis har en del konstiga illusioner och tankar om livet. Och det värsta är hans relation till sin hund Sonja, som är den mest säregna relation inom komunens gränser. Han älskar sin hund överallt annat. Han skulle kunna mörd, döda, tortera, för hundens exsistens. Ibland när jag umgås med Lillis kan han vara lite frånvarande, och jag brukar fråga - vad tänker du på Lillis? Han säger bestämt "Sonja, det är Sonja, jag tänker på". Det går en stund, sen viker han av. Jag ser honom inte längre. Jag ringer till hans telefon, men han svarar inte! Efter ett tag dyker han upp igen, gladare än aldrig förr. Jag frågar - varför denna lycka Lillis? Och han säger med en egendomlig euforisk blick "Jag har nyss varit hos Sonja, min egen lilla Sonja".