Att gå till tandläkaren
Minst två gånger per år måste man borsta sina tänder så där lite nogrannare än vanligt, kanske till och med gnugga med lite tandtråd så man blir extra fräsch för att sedan vandra iväg mot tandläkaren. Denna institution som ska hålla koll på din mun och se till att tandhälsan i Sverige hålls uppe. Ja för det är faktiskt så att hur ett land mår mäts inte bara i BNP utan man kan även jämföra tandhälsan i olika länder för att få ett mått på landets välgång. Man jämför ju oftast inte tandhälsan mellan länder som Sverige mot säg Belgien utan gör istället dessa jämförelser mellan u-länder som t.ex. Djibouti och Burkina Faso. Men ändå vi har den, skräckinstitutionen tandläkaren som hjälper till att hålla i:et i ordet i-land starkare än någonsin.
Jag hatar inte tandläkaren som idée, det är verkligen viktigt för oss att hålla våra munnar hela. Det är guld att dem finns men fy fan vad jag hatar att gå dit.
Man traskar dit, känner lite små ångest, inte farligt men ändå lite. Ungefär som när man visste att det var orientering på idrotten. Sätter sig i det tomma väntrummet, bläddrar lite i en Se&Hör, bryr sig egentligen inte så mycket om vad det står utan gör det mest för att driva tid. Man ser en tandsköterska som går fram till en dator på andra sidan fönstret, smyger sedan ut och ställer sig i dörröppningen och säger: "Henrik?"
Hmm, Henrik? tänker jag. Fortsätter bläddra och försöker se oberörd ut för att visa att jag inte är nån Henrik. Sköterskan tittar lite snett på mig och vänder sedan om för att mumla nått surt om att det var andra gången idag.
När man väl får komma in så lägger man sig tillbaka i den hårda stolen och hör sedan hur sköterskan mumlar nått i stil med: "Mmhm, jaha, visst ja." Hon försöker småsnacka lite och frågar om hur jag mår m.m. Jag ger ganska små korta svar, inte för att vara otrevlig, mest för att inte dra ut på tiden. Sen följer den vanliga proseduren, hon pillar och petar lite i munnen på mig, säger att jag borstar för hårt, att jag måste använda mer tandtråd och att det syns att jag börjat använda eltandborste. Lite possitivt i alla fall, det finns hopp. Sen kommer dödsstöten när hon säger: "Du vet att nu när du fyllt 20 kostar ditt besök här?
-Kuuken! tänker jag, men svarar att det visste jag och att det var lugnt, det var ju faktiskt nått man tänkt på förut men glömt.
Jag hatar inte tandläkaren som idée, det är verkligen viktigt för oss att hålla våra munnar hela. Det är guld att dem finns men fy fan vad jag hatar att gå dit.
Man traskar dit, känner lite små ångest, inte farligt men ändå lite. Ungefär som när man visste att det var orientering på idrotten. Sätter sig i det tomma väntrummet, bläddrar lite i en Se&Hör, bryr sig egentligen inte så mycket om vad det står utan gör det mest för att driva tid. Man ser en tandsköterska som går fram till en dator på andra sidan fönstret, smyger sedan ut och ställer sig i dörröppningen och säger: "Henrik?"
Hmm, Henrik? tänker jag. Fortsätter bläddra och försöker se oberörd ut för att visa att jag inte är nån Henrik. Sköterskan tittar lite snett på mig och vänder sedan om för att mumla nått surt om att det var andra gången idag.
När man väl får komma in så lägger man sig tillbaka i den hårda stolen och hör sedan hur sköterskan mumlar nått i stil med: "Mmhm, jaha, visst ja." Hon försöker småsnacka lite och frågar om hur jag mår m.m. Jag ger ganska små korta svar, inte för att vara otrevlig, mest för att inte dra ut på tiden. Sen följer den vanliga proseduren, hon pillar och petar lite i munnen på mig, säger att jag borstar för hårt, att jag måste använda mer tandtråd och att det syns att jag börjat använda eltandborste. Lite possitivt i alla fall, det finns hopp. Sen kommer dödsstöten när hon säger: "Du vet att nu när du fyllt 20 kostar ditt besök här?
-Kuuken! tänker jag, men svarar att det visste jag och att det var lugnt, det var ju faktiskt nått man tänkt på förut men glömt.
Det är nu den riktiga skiten börjar. Efter att ha rönkat tänderna med nått slags jätterör tryckt mot huvudet säger sköterskan att det visst är dags att rensa lite tandsten. Skitens skit, hon ska våldta min mun, det är det värsta jag vet. Jag greppar hårt om stolens armstöd och funderar på hur hårt man måste dra för att dem ska lossna medans jag i ögonvrån ser hur hon plockar fram ett verktyg som ser ut att tillhöra nån som håller på med lite finare stenar än min tandsten. Sekunden efter för hon in verktyget i min mun och våldtäkten kan börja.
Årets värsta minuter, smärta, obehag och hat. Tacka gud för att jag hade lite tandsten denna gång.
-Du kan skölja din mun här säger hon och pekar mot nått som mer liknar en sil än ett handfat och ber mig sedan att gå till receptionen för att betala.
-Du kan skölja din mun här säger hon och pekar mot nått som mer liknar en sil än ett handfat och ber mig sedan att gå till receptionen för att betala.
614 kronor fattigare vandrar jag därifrån med ömmande tandkött, blodsmak och nöjd över att jag inte behöver gå dit igen på ett halvår.
Tandläkaren, tack för att ni finns men dra åt helvete för hur ni får mig att må.
Kommentarer
Trackback
